Passivt skikt

Det så kallade passiva skiktet är ett tunt oxidskikt som bildas på ytan av icke-rostande stål, om det kommer i kontakt med syre. Stålets kromatomer bildar då tillsammans med syreatomer ett tätt och reaktionströgt (därför beteckningen ”passivt skikt”) oxidskikt, som förhindrar fortsatt oxidation och därmed rost på stålet. Det passiva skiktets karakteristika och hållbarhet är i första hand beroende av stållegeringens sammansättning.

Rostfritt stål reagerar precis som normalstål med syre och bildar ett oxidskikt. När det gäller normalstål reagerar syret med de befintliga järnatomerna i stålet och det bildas en porös yta (rost), som tillåter fortsatt reaktion. Denna process kan fortgå ända tills arbetsstycket rostar sönder fullständigt.

När det gäller rostfritt stål reagerar syret med de i relativt hög koncentration förekommande kromatomerna i stålet och bildar ett passivt skikt på ytan.
Att rost kan bildas på ”icke-rostande” stål har två förklaringar:

  • Det passiva skiktet har inte kunnat bildas, eller
  • det passiva skiktet har förstörts.


Utebliven bildning av ett passivt skikt kan undvikas genom maximal renlighet. Bearbetade ytor måste rengöras noggrant från alla rester, i synnerhet från slipmedelsrester. Bäst lämpade för bearbetning av rostfritt stål är slipmedel som i princip är fria (massandel <0,01 procent) från klor, järn och svavel.

Tillbaka till slipkunskap