Passivt skikt

Det så kallade passiva skiktet är ett tunt oxidskikt, som bildas på ytan av icke-rostande stål, om det kommer i kontakt med syre. Stålet kromatomer bildar då tillsammans med syreatomer ett tätt och reaktionströgt (därför beteckningen ”passivt skikt”) oxidskikt, som förhindrar fortsatt oxidation och därmed rost på stålet. Utpräglingen och hållbarheten av det passiva skiktet är i första linje beroende av stållegeringens sammansättning.

Rostfritt stål reagerar precis som normalstål med syre och bildar ett oxidskikt. Vid normalstål reagerar syret med de befintliga järnatomer i stålet och bildar en porös yta (rost), som tillåter fortsatt reaktion. Denna process kan fortgå ända till fullständig ”förrostning” av arbetsstycket.

Vid rostfritt stål reagerar syret med de i relativt hög koncentration förekommande kromatomer i stålet och bildar ett passivt skikt på ytan.
För rostbildningen på ’icke-rostande’ rostfritt stål finns två anledningar:

  • Det passiva skiktet kunde inte bildas, eller
  • det passiva skiktet har förstörts.


Utebliven bildning av ett passivt skikt kan undvikas genom maximal renlighet. Bearbetade ytor måste principiellt rengöras från alla rester. Det gäller i synnerhet för slipmedelsrester. Därför är lämpliga slipmedel för bearbetning av rostfritt stål i principiellt fria (massaandel < 0,01 procent) från klor, järn och svavel.

Tillbaka till slipkunskap