Beläggningstäthet

Med begreppet beläggningssätt respektive beläggningstäthet avses, när det gäller slipmedel på underlag, hur tätt slipkornen är fördelade på underlaget i fråga. Man skiljer mellan tre typer av beläggningar:

Tät beläggning: underlaget är nästan helt täckt med slipkorn. Det stora antalet kornspetsar som används vid denna typ av beläggning möjliggör hög materialavverkning och långa brukstider för slipmedlet. Tät beläggning används normalt vid bearbetning av metall.

Halvöppen beläggning: underlaget är täckt med slipkorn till ca 70 - 80 %. Mellanrummet mellan de enskilda kornspetsarna möjliggör uppsamling och utmatning av slipavfall. Halvöppen beläggning används oftast till mjuka material, till exempel vid slipning av lack, syntetmaterial och NE-metaller.

Öppen spridning:underlaget är täckt med slipkorn till ca 50-70%. Större plats för slipspån mellan slipkornen med denna beläggning reducerar risken för igensättning och möjliggör utmatning av slipspån från slipområdet. Öppen beläggning används ofta vid slipning av trä och andra material med långa spån, som annars snabbt skulle täppa till slipmedlet.

Dessutom kan beläggningstätheten påverka ett slipmedels aggressivitet och den slipade ytans finhet.

Tryck = kraft / yta (p = F/A)

...fördelas kraften vid slipmedel med öppen beläggning på färre kornspetsar än vid tät beläggning. Därmed tränger kornen in djupare och avverkningen blir högre. Enligt samma princip är kraften mot enskilda korn lägre vid tät beläggning, då många kornspetsar används; kornen tränger inte lika djupt in, och den slipade ytan blir finare.

Passande produkter

Tillbaka till slipkunskap