Spridningstäthet

Med begreppet spridning resp ströart eller strötäthet avses vid slipmedel på underlägg tätheten, med vilken slipkornen är fördelade på underlägget. Därvid skiljer man mellan 3 ströarter:

Tät spridning: underlägget är nästan helt täckt med slipkorn. Det stora antalet kornspetsar, som används med denna ströart, möjliggör hög materialavverkning och långa brukstider för slipmedlet. Tät spridning är typisk för slipmedel, som används vid bearbetning av metall.

Halvöppen spridning: underlägget ät täckt med slipkorn till ca 70 - 80 %. Mellanrummet mellan de enskilda kornspetsarna möjliggör uppsamling och utmatning av slipavfall. Halvöppen spridning är typisk för användning på mjuka material, t ex slipning av lack, syntetmaterial och NE-metaller.

Öppen spridning: underlägget ät täckt med slipkorn till ca 50 - 70%. Större plats för slipspån mellan slipkornen med denna spridning reducerar risken för igensättning och möjliggör utmatning av slipspån från slipområdet. Öppen spridning är typisk vid användning av slipmedel för trä och andra material med långa spån, som annars snabbt skulle täppa till slipmedlet.

Dessutom kan spridningstätheten också påverka aggressiviteten av ett slipmedel och den slipade ytans finhet.

Tryck = kraft / yta (p = F/A)

Med ett slipmedel med öppen spridning fördelas den använda kraften över färre kornspetsar än vid ett slipmedel med tät spridning. Därför tränger kornen in djupare och avverkningen blir högre. Å andra sidan är kraften vid en tät spridning med många kornspetsar i arbete lägre mot enskilda korn, och kornen tränger inte lika djupt in, och den slipade ytan blir finare.

Tillbaka till slipkunskap